Jag har blivit pappa.

Hur mycket jag än tänker på det har jag svårt att förstå det. Ögonen fylls med tårar och jag är helt överlycklig, ändå har jag svårt att förstå det hela. Nu är vi hemma allihopa, prins William sitter och ser på tv, drottning MA läser papper och inne på sovrummet ligger hon – prinsessan Maya.Och jag vet inte vart jag ska ta vägen, så jag går mellan sovrum och kök hela tiden, fram och tillbaka, fram och tillbaka. När hon äntligen skriker för att hon är hungrig är jag där på tre sekunder och vet äntligen vart jag ska ta vägen. Och oj så bra det känns med henne mot mitt bröst! Tack! Tack MA! Tack världen!

Maya – på sanskrit betyder det dröm eller illusion, på arabiska betyder det vatten, på nepalska betyder det min kära, på hebreiska betyder det källa eller ström. Det är ett fint namn. Svurna till den norska traditionen ska vi självklart ha ett dubbelnamn – Maja Lo, Maja Li, Maja Bi(Williams förslag).

Nåväl, rätt ska vara rätt och vi börjar från början. Efter flera dagar av inga som helst värkar så kom MA till mig igår morse – luciamorgonen – och sa att ”idag kan det vara dags Emil, jag har haft värkar sen klockan 05 i morse.” Hurra! Vi flög upp och satte igång dagen, MA försvann in på toaletten och när jag tittade till henne en timme senare satt hon på golvet och skurade hela badrummet för att det skulle vara fint – och för att värkarna inte skulle ge sig. När vi väl kom igång med dagen åkte vi till Djurens jul på en gård i Falun där vi åkte hästvagn, William red häst och vi var på jakt efter Nils Karlsson pysslingar. När det närmade sig lunch åkte vi in till Joel i hans nya lägenhet och åt lite mat. Då var värkarna så pass regelbundna att vi ringde till förlossningen som tyckte att vi skulle komma dit. Gott och väl, klockan 15.00 ringde vi på och blev invisade på ett rum. De tyckte vi skulle stanna och vi myste så gott vi kunde med tidningar, värkar och gott att äta. Vi lyssnade på musik och vi försökte se film. Och det blev kortare mellan värkarna och de blev ondare och ondare. Vi fick bada badkar och sen efter det hade MA jätteont innan vi kom på att det fungerade jättebra som smärtlindring om man masserade alldeles ovanför svanskotan. Då hade vi några skrattande timmar innan det satte igång på allvar, och med en halvtimme av krystvärkar så kom hon ut, det var jag som tog imot henne och lade ner henne på sängen och så kom hon till MA innan vi klippte navelsträngen.

Överlag är vi så nöjda med födseln så, det gick över förväntan med de barnmorskor vi han träffa på under det dygn vi var där. Vi fick göra födseln på vårat sätt, jag tog imot, MA födde på huk och fick babyn direkt upp på bröstet efter födseln.

Nu är vi hemma, trötta som aldrig förr men också lyckligare än något jag förut har upplevt.

Jag har alltid tyckt att alla föräldrar är så fåniga som bara tycker sitt eget barn är det finaste i hela världen. Och det gör jag fortfarande. Att jag tycker det är ju inte alls konstigt, för hon är ju världens finaste. Nu snart sova, som slut på en fantastisk dag.