Familjeliv

I den här kategorien postar jag när det har med familjen att göra. Allt från semestrar till vardagsliv.
Om du vill läsa mer om familjen kan du göra det här: Läs mer om familjen här:

Ett farväl av en gammal vän

Max bodde inte här där jag bodde när jag växte upp. Max hamburgare alltså.  Då fanns bara Mc Donalds att välja på om man ville ha snabbmat. Vi klagade inte, det var ju där man skulle hänga i tonåren. När jag åkte till platser där Max fanns så stannade vi till, de hade goda hamburgare och det gick ganska snabbt att få maten. Det var en fin relation vi hade jag och Max. Om jag kände för att tvinga i mig lite hamburgare så var det vad som gällde.

När jag blev äldre valde jag att bara äta vegetarisk mat. Inga döda djur. Max vegetariska burgare sparkar de andra kedjornas burgare hästlängder och när Max dessutom införskaffade Dill i Dill dippen så var kärleken förseglad. Vi hade det bra jag och Max.

Idag äter jag mycket nyttigare, sällan hamburgare och mycket oftare hemma. Men det händer ibland att familjen åker till Max ändå. För att ibland vill man bara ha mat lite fort när man är på väg från en aktivitet till en annan.
Och så var fallet igår. Efter yoga, på väg ut på sjön för att åka skidor så sa vi att”vi tar bara en lite snabbis på Max så vi fort kommer igång”. Och då mindes jag varför jag sällan gick till Max längre. Först och främst – vi har vuxit i från varandra. Friterad potatis i pinnform smakar inte lika gott som det gjorde för några år sedan. Men det kan man leva med.

Att få vänta i över 20 minuter på att få beställa, trots ingen före i kassan är därimot mindre acceptabelt. Att det sen tar 20 minuter till efter att beställningen är tagen till att någon pratar med mig igen är obeskrivligt. Expresskassan och Drive Through kunderna fick sin mat och kunde äta och lämna stället innan jag eller mina hungriga barn ens fått maten. Och då tänker jag att expresskassan finns väl till för att avlasta kassapersonalen? I går så var det snarare så att kassapersonalen prioriterade dem före oss som stått i kö för att få maten. Men så mindes jag, att gången innan beställde jag på expressautomaten, fick ett kvitto och blev bortglömd, så hugget som stucket. Efter 40 minuter längst fram i kassan där jag EN endaste gång blivit tilltalad förutom i samband med beställning så fick vi maten – då fattades halva vår beställning och jag fick säga till ännu en gång.

Allt det här hade jag kunnat leva med. Men det värsta sveket återstår. De har tagit bort Dill i Dilldippen ur sortimentet. 

Så när snabbmat gick från att vara snabbmat till väntmat och gick från att vara gott till fettigt så skriver jag nu till dig Max – tack för en fin relation – men den är över nu. Det är inte bara du, men inte heller bara jag. Adjö.



Kontakta mig!

Vad roligt att du vill kontakta mig! Jag är jättenyfiken på vad du har att säga mig! Fyll i formuläret nedan så återkommer jag till dig så fort jag bara kan! Varma hälsningar! / Emil