Innan jag åkte till Nordic Deep så skrev jag ett inlägg om mina tankar kring tävlingen. Vilka som skulle prestera bra och vilka som skulle satsa. Jag koncentrerade mig mest på de svenska atleterna. Här är fortsättningen.

Först och främst – Lotta Ericsson dök inte upp. Hon fick förhinder. Tyvärr – det är alltid kul att se en fridykare av så hög klass dyka. Men hög klass var det på dykningen – absolut.

Mest häpnadsväckande dykning skedde nog under den dynamiska tävlingen där vi hade flera atleter som valde att simma utan fenor. Det längsta dyket över huvud taget i poolen stod Bjarte Nygard för. Han simmade helt magiska 196 meter, och det utan fenor. 196 meter är riktigt riktigt långt och han visar att han är en medaljkandidat inför VM.

Maria Livbjerg

På damsidan trodde vi alla att det bara fanns en kandidat till långa dyk då Kathreen McPhee, världsrekordinnehavaren var anmäld till tävlingen. Två gånger simmade hon utan fenor i poolen, och båda gångerna simmade hon längre än sitt nuvarande världsrekord. Tyvärr fanns där ingen domare av hög nivå nog för att dyket skulle bli just ett nytt världsrekord. Men helt fantastiska dyk. Men det hände mer på damsidan i den här grenen som är intressant. Maria Livbjerg har mig veterligen inte varit i närheten av 150 meter i poolen men med en dräkt som såg riktigt proffsig ut så fick hon ett visst intresse när hon skulle dyka. Tyvärr så drog hon på sig en packningsblackout och fick avbryta dyket innan hon ens börjat. MEN – och det här är spännande – efter tävlingen gör hon ett maxförsök och simmar just 150 meter – bara någon meter ifrån världsrekordet. Det betyder att Maria mycket väl är med i medaljstriden och att hon absolut har chans att ta guld.

Sofia Tapani

Sofia Tapani hade ögonen på sig, alla svenskarna tittade noga när hon stack iväg. Och hon levererade som vanligt. 125 meter utan fenor och nytt svenskt rekord. Men det såg jobbigt ut, dykstilen var inte av slappnad utan snarare aggressivt trött. Hon kände det själv och två dagar senare när hon simmade så var det med Sofias gamla vanliga avslappnade stil. Inte lika långt men mycket mycket vackrare att se på.

I förra inlägget så skrev jag snabbt om Jens Schou, och blev retad när jag kom till ND för att ha beskrivit honom som en bifigur till Sofia, en sidekick. Men Jens är mer än så, och det visade han på ND då han höll andan riktigt länge, minns inte helt, men tror det var nästan åtta minuter. Dagen därpå skulle han simma utan fenor och gjorde det så bra att han simmade förbi det svenska rekordet. Men när han kom upp så nickade han till av låga syrenivåer och fick rött kort. Och det där är tyvärr lite av Jens lott i den svenska fridykarvärlden. Han är en fridykare av världsklass, som skulle placera sig bra på vilken pooltävling som helst, men han lider av en fruktansvärd nervositet som straffar honom ibland. Så han är hela tiden bakom rekordinnehavarna och sporrar dem att träna hårdare, att simma längre, att hålla andan längre. Men han är helt klart värd ett svenskt rekord nu, för ingen i Sverige tränar lika hårt som Jens Schou. Kör hårt på VM Jens!

Här är lite blandade bilder från ND!

Hur det gick för mig? Jag slutade åtta av sjutton atleter. Okej nöjd med två av tre grenar och helt missnöjd med en av grenarna. Men nu ska jag ju börja träna har jag tänkt, för att kunna tävla lite under hösten, så vi får se vad det kan ge. Tjo!

Kommentarer