Jag läser om den fantastiska räven, en film jag gärna hade sett, men som jag inte tror skulle dra stor publik till vår biograf i Bjursås. Och det är den biografen jag tänker på, för i höst så är det dags för filmfestival. Jag och MA börjar prata ideer och tänkte på vad vi vill göra, för att den här festivalen ska bli riktigt bra. Ska vi  ha folk som håller föredrag? Ska vi bara visa film? Ska vi sälja popcorn i mängder?

Vilka filmer tycker du skulle passa perfekt på en filmfestival?

Vad mer ska man tänka på?

Hurra för lokal verksamhet!

Idag har vi haft årsmöte i min IOGT-NTO förening i Bjursås. Vår förening består mest av folk i pensionärsålder. Man skulle kunna tro att när man har fyllt åttio år so har man inte samma engagemang längre som man hade när man var ung. Men det är så fel, de här åttioåringarna har ett engagemang som inte liknar något annat. Jag tror att det engagemanget som den generationen har haft upp genom åren är ett engagemang som få av oss som kommit efter lyckats uppbåda, ett engagemang som fått sitt utlopp på det lokala planet, kretsat kring lokalen, kring upprustning, tipspromenader och bingokvällar. Ett engagemang som inte siktar på att bli förbundsordförande eller distriktsledare. Det är helt underbart. Jag är så imponerad att man tar sig till lokalen några dagar i veckan för att göra verksamhet eller göra verksamhet möjlig, trots att man knappt kan ta sig i och ur bilen. Det är helt fantastiskt att se. Helt magiskt.

Så idag på årsmötet så valdes jag till det anrika uppdraget att bli ordförande i IOGT-NTO Bjursås, denna 116 år gamla förening. Jag vet att jag är deras hopp att fortsätta engagemanget, och det hoppet hoppas jag kunna förvalta. Hurra för det lokala engagemanget!

Häromdagen ringde jag min lilla lilla mamma och frågade om inte hon ville med på en skogstur. Det ville hon såklart och vi styrde min silvriga raket till Rog och Luråområdet. Det är ett helt fantastiskt område med en å som går från Utgrycken till Rogsjön och längs den finns lämningar efter gruvdrift som funnits så långt tillbaka som 1600 talet. Dessutom lämningar efter en by som avfolkades under 1700talet och som allmänt är känt som en spökby. Skogen är helt fantastisk och promenadstigarna många med väldigt bra utmärkta leder och väldigt fin information om de olika lämningarna från all byggnad som funnits förut. Väl värt ett besök om man är i närheten.

Vattenpölen på den sista bilden är ett av gruvschakten, som går ner över 25 meter djupt. Något att dyka i?

Det finns tusen fördelar och tusen nackdelar med att flytta hem till en så liten ort som Bjursås / Sågmyra. Ena dagen kan det vara helt fantastiskt, och nästa dag så är det konstigt för att sen återigen vara helt fel. En sak som jag gärna gör är att gå till min barndoms mest spännande platser för att uppleva dem igen. Det är spännande platser, drakskogen dalen och skogen bakom Klockarns hage. Den sistnämnda gick jag genom idag när jag skulle till min kära mor och far, och som vanligt blev jag beskviken. Av min barndoms spännande skogar fanns intet kvar förutom nedsågade träd, buskage och stigar som försvann in i högar av bråte.

Men alla barndomens äventyrsskogar är inte förstörda, andra verkar bara ha minskat rejält till några få träd och ett buskage – även om de när vi var små var en hel skog med berg, dalar och drakar. I drakskogen skulle vi bygga ett hus som alla barn kunde bo i istället för hemma och när vi skulle hugga ut en toalett i en gammal stubbe fick vi skogens ursprungliga invånare på oss. Jag och Micke var de som fick ta imot vreden av ett moln av jordgetingar som vi hade efter oss springandes över ängarna hem till en mamma som febrilt klädde av oss och stampade på alla kläderna tills varenda geting dött.

En av de stora fördelarna med att bo hemma är att folk känner en. Det är såklart både bra och dåligt men jag skulle ändå säga att det till största delen är en fördel. Häromdagen skulle jag köpa vitlöksbaguetter och hittade några fina färska som butiken själv hade gjort, bara att lägga in i ugnen när jag kom hem. I kassan så säger Chrille att ”du vet väl att det är skinka i de här, du som är vegetarian” och det hade jag såklart missat. Bra! Samma dag åkte vi förbi biblioteket vilket visar sig vara stängt. Precis när vi ska gå tittar bibliotekarien ut och säger att ”visst var det du som ville ha den där boken?” och så sträckte hon ut min bok genom bakdörren så jag kunde få den trots att biblioteket var stängt.

Det låter kanske paradoxalt, men det är dessutom lättare att hitta hantverkare och folk som kan hjälpa till fast det är mindre. Alla vet vem man borde prata med och det gör det väldigt enkelt.

Men så finns det ju såklart saker som är mindre bra, som grannar som lägger sig i för mycket, folk man inte träffat på länge och det av en anledning men som man ändå tvingas stå och småprata med.