Inlägg märkta ‘ma’

En helg i aktivitetens tecken

14 februari, 2010

Besök från Göteborg. Vi har åkt skidor och grillat, badat, byggt snökoja, lekt, bakat egen vegetarisk korv, bakat semlor, åkt Falun Borlänge loppet, och pratat och hängt och allt. Och nu är jag så trött så trött. Håller på att lägga Maya som i sängen bredvid grymtar till lite till och från och då får man stoppa i nappen. Mat har jag fått – i sängen – av min fantastiska MA. Underbart!
Det är fantastiskt trevligt – helt underbart – med besök en helg sådär. Men som min pappa så fint säger i den här artikeln – det är ganska skönt när dagen återgår till vardag också. Nu är det en kväll i sängen med något rörligt media. Kanske kan jag lura MA att titta lite OS med mig? :)

En månad med familjen fyra

18 januari, 2010

I en månad har vi varit familjen fyra och sakteliga så börjar vi hitta rutiner i vardagen. William som ska på dagis mellan 8 och 11, jag som ska på skola eller jobb och MA och Maya som endera har en dag där de kan vara hemma eller en dag då de måste skjutsa William till och från dagis.

Vi har förstått oss på Maya lite mer, hur hon fungerar och vad som gör henne nöjd. MA gör ett superduperjobb mest hela tiden och allra mest när det närmar sig läggdags. Då bänkar hon sig i sängen och ser till att Maya kan känna sig trygg där. Idag har jag hört vaggvisor mest hela kvällen och hon verkar helt outtröttlig. Men det är hon ju såklart inte. Jag peppar på och hjälper till så gott det går.

Vi har haft några kvällar då hon varit helt otröstlig och bestämde oss ungefär när hon var en månad att vi skulle köpa napp trots att vi bestämt från början att vi skulle försöka utan.  Och det fungerar hur bra som helst, sen den dagen har vi inte haft en slitsam kväll en enda gång. Vi provade nappen och hon gallskrek och fick kväljningar och vägrade ha den i munnen. Och nu vet hon det – att om hon skriker då kommer vi med nappen och sen dess har hon skött sig bra och inte skrikit hela kvällarna.

William är världens bästa och stoltaste storebror. Min höjdpunkt på veckan är fredag kväll då jag och han åker och badar på Bjursbadet. Han älskar det och är hur rolig som helst. Det är helt underbart!

Så än så länge går det helt okej. Och det är fantastiskt underbart mysigt och trevligt!

2009 – what went down?

10 januari, 2010

Och så var 2009 slut. Ett stort år för mig och ett år där mycket spännande hände i Sverige. Det här är historien om ett år där mina personliga upplevelser går hand i hand med den svenska historien.

Ett år som börjar i en finanskris. Jag själv var nöjd och glatt placerad på Västra Skolan där jag jobbade med ett gäng bråkiga pojkar. Så vitt jag visste hade jag våren säker där. Men icke, redan första veckan fick jag veta att jag skulle byta jobb, och jobba på Aspeboda istället. Hej då Västra, hej hej Aspeboda. Från att jobba med en grupp killar till att jobba med en individ. Det var hårt och tufft – men oj så skoj! Efter en rejäl introduktionsfas så fungerade vi väldigt bra och gjorde stora framsteg i vårat arbete. Fantastiskt arbete.

I Sverige är fler arbetslösa än på bra många år, Sverige tar ett steg mot en mer polisiär stat genom FRA-lagen, en lag som ger staten rätt att läsa dina mail och scanna dina konversationer om du har något med utlandet att göra, vilket allt så ofta händer på the internetz. FRA är ett av de större intrången på vår integritet – någonsin.
I värlspolitiken ser vi äntligen ett ljus i mörkret när George W Bush avslutar sin tid som krigsivrare och efterträds av Barack Obama. En man som världen har stora förväntningar på. Han är en ivrare av fri programvara, han vill dra tillbaka trupper från Irak och Afghanistan och det låter bra. Han får Nobels fredspris och firar det med att skicka fler trupper till de tidigare nämnda länderna. Han har världens ögon på sig och fortfarande höga förväntningar – som han hittils inte har lyckats infria så särskilt mycket av.

I Sverige bestämmer Centerpartiet som alltid varit negativa till kärnkraft att borgerlig enighet är viktigare än principer. Även Kristdemokraterna gör liknande inlägg då de använder benämningen Verklighetens folk och struntar i sina gamla värderingar vad gäller t.ex alkoholfrågor.

Ute i skogen i Tandådalen knullas det i ett vindskydd, vilket ska leda till en graviditet och vidare en Maya Li. Det var skönt men kallt om rumpan.

Men det räckte inte med FRA, regeringen kände att när de ändå höll på med IT-lagar så varför inte fortsätta och låta musik och filmindustrin agera polis och samla in förundersökningsmaterial utan att behöva gå till domstol? Sagt och gjort och IPRED var här. En lag som till en början skrämde många människor och den svenska nedladdningen gick ner. Industrin jublade, men de gigantiskt stora intäkterna uteblev. Spotify såg världens ljus och blev omåttligt populärt. Helt plötsligt behövde folk inte fildela för att lyssna på sin musik. Musikindustrin hann ikapp dagens teknik. Det började också pratas om Voddler – en spotifyliknande tjänst som streamar film istället för musik.

Hemma i Sågmyra går vi på ultraljud, planerar Nordnorgeresa och väntar på sommaren. När sommaren väl kommer packar vi in oss i bilen och åker mot nordnorge. En resa som kom att kännetecknas av fantastisk natur och en hel del diskussioner om vad vi vill med vårt förhållande. Resan avslutades med en tågresa till Göteborg där det blev kongress.

På kongressen fick vi veta att vi inte hade uppnått vårat mål att bli tiotusen. jag valberedade vad jag tyckte var en riktigt bra förbundsstyrelse för UNF. Robert Damberg och Salam Kaskas avgick och lämnade platserna till Vidar Aronsson och Linda Engström.

Väl hemma brakar det loss. MA kommer på mig med att ragga på andra kvinnor på internet. Jag trasslar in mig i en serie lögner och vårt förhållande tar slut. Hon har en stor fantastiskt fin mage. Jag har ett hål i min mage som är ännu större.  Processen blir lång och utdragen, i takt med att hennes mage växer får vi det först bara värre och värre. Jag börjar träffa psykolog och det och många funderingar samtidigt som jag målar hus får mig att förstå vad jag måste göra med mig själv och vad jag ska ta tag i. Jag börjar plugga, och sakta men säkert så hittar jag och MA en gemensam grund att stå på. I september och oktober har vi det bra. I november är hon min igen och jag har aldrig varit lyckligare.Jag börjar studera under hösten, en datateknisk utbildning som kommer sluta med att jag är datateknisk forensiker. Jag kan t.ex jobba med att säkerställa bevis mot fildelare. Men det vill jag ju inte. Jag kan även jobba med att sätta dit folk som tittar på barnporr. Det tycker jag vore bra. Mitt företag går dessutom bättre än någonsin med flera jobb, varav några är större och ger bättre betalt. Vid vissa tidpunkter är t.om kunderna på kö. Det är kul och visar att andra kunder varit nöjda med de produkter som jag levererat.

I december kommer Maya. Vi väntade lite längre än vad lämpligt var för husfridens skull. William är världens stoltaste storebror och berättar fortfarande än i dag för alla vi möter om att vi har fått en baby. Imorgon blir hon en månad gammal och det både känns som att hon precis har kommit till oss – som att hon alltid funnits med. Det känns fantastiskt.

William har under året vuxit från att vara en envis treåring som varit i en full trotsålder till en glad, kreativ, dramatisk fyraåring. Han ordnar sin egen frukost när vi är för sega, hon håller teater och dansföreställningar och han bygger rymdar och centimerar och lär sig klockan och kan snart skriva. Han och jag har fått en fantastisk kontakt under hösten och är nu äventyrskompisar, badkompisar och lekkompisar. Och såklart pappa och son. Som han sammanfattade det häromdagen ”du är en perfekt pappa för mig” och jag svarade såklart ”och du är en perfekt son för mig”.

På nyårsafton avslutar vi året hemma hos min pappa, äter ost och kex och ligger alla fyra i soffan. Pojken sover, flickan ammar, mannen och kvinnan håller handen och det pirrar i magen när tolvslaget slår. Aldrig har framtiden varit så spännande och aldrig har känslan i magen varit så underbar som den är inför det här årtiondet. Ett årtionde som jag ska få uppleva tillsammans med alla människor som jag älskar mest. Och tack tack tack för det.

Magiska ögonblick.

14 december, 2009

Jag har blivit pappa.

Hur mycket jag än tänker på det har jag svårt att förstå det. Ögonen fylls med tårar och jag är helt överlycklig, ändå har jag svårt att förstå det hela. Nu är vi hemma allihopa, prins William sitter och ser på tv, drottning MA läser papper och inne på sovrummet ligger hon – prinsessan Maya.Och jag vet inte vart jag ska ta vägen, så jag går mellan sovrum och kök hela tiden, fram och tillbaka, fram och tillbaka. När hon äntligen skriker för att hon är hungrig är jag där på tre sekunder och vet äntligen vart jag ska ta vägen. Och oj så bra det känns med henne mot mitt bröst! Tack! Tack MA! Tack världen!

Maya – på sanskrit betyder det dröm eller illusion, på arabiska betyder det vatten, på nepalska betyder det min kära, på hebreiska betyder det källa eller ström. Det är ett fint namn. Svurna till den norska traditionen ska vi självklart ha ett dubbelnamn – Maja Lo, Maja Li, Maja Bi(Williams förslag).

Nåväl, rätt ska vara rätt och vi börjar från början. Efter flera dagar av inga som helst värkar så kom MA till mig igår morse – luciamorgonen – och sa att ”idag kan det vara dags Emil, jag har haft värkar sen klockan 05 i morse.” Hurra! Vi flög upp och satte igång dagen, MA försvann in på toaletten och när jag tittade till henne en timme senare satt hon på golvet och skurade hela badrummet för att det skulle vara fint – och för att värkarna inte skulle ge sig. När vi väl kom igång med dagen åkte vi till Djurens jul på en gård i Falun där vi åkte hästvagn, William red häst och vi var på jakt efter Nils Karlsson pysslingar. När det närmade sig lunch åkte vi in till Joel i hans nya lägenhet och åt lite mat. Då var värkarna så pass regelbundna att vi ringde till förlossningen som tyckte att vi skulle komma dit. Gott och väl, klockan 15.00 ringde vi på och blev invisade på ett rum. De tyckte vi skulle stanna och vi myste så gott vi kunde med tidningar, värkar och gott att äta. Vi lyssnade på musik och vi försökte se film. Och det blev kortare mellan värkarna och de blev ondare och ondare. Vi fick bada badkar och sen efter det hade MA jätteont innan vi kom på att det fungerade jättebra som smärtlindring om man masserade alldeles ovanför svanskotan. Då hade vi några skrattande timmar innan det satte igång på allvar, och med en halvtimme av krystvärkar så kom hon ut, det var jag som tog imot henne och lade ner henne på sängen och så kom hon till MA innan vi klippte navelsträngen.

Överlag är vi så nöjda med födseln så, det gick över förväntan med de barnmorskor vi han träffa på under det dygn vi var där. Vi fick göra födseln på vårat sätt, jag tog imot, MA födde på huk och fick babyn direkt upp på bröstet efter födseln.

Nu är vi hemma, trötta som aldrig förr men också lyckligare än något jag förut har upplevt.

Jag har alltid tyckt att alla föräldrar är så fåniga som bara tycker sitt eget barn är det finaste i hela världen. Och det gör jag fortfarande. Att jag tycker det är ju inte alls konstigt, för hon är ju världens finaste. Nu snart sova, som slut på en fantastisk dag.

Mer william

1 december, 2009

MA försöker berätta för William hur illa det kan gå om man krockar med bilen, och berättar ingående att man kan fastna, hamna under bilen, bryta ben och armar och allt. William lyssnar noga och sen svarar han:
Men det spelar ingen roll, jag är världens starkaste, lika som Bamse. Jag kan välta bort bilarna. Om en bil kommer gör jag som Bamse gör med vargen, bara sätter fram handen och så krashar den.

Väldigt sött, men efter det här följde en ingående förklaring om att man bara fick göra så om man träffade på just vargen i sin bil ute i skogen. Söt men farlig inställning till livet.

Kjärestasoppa!

1 december, 2009

William pratar hela tiden om att jag och MA inte är mycket kjäresta. Och vi frågar gång på gång hur vi ska göra för att bli det, för det vill vi ju bli.  Han har bland annat pratat om att det är för att vi inte bor ihop helt, (jag har ju fortfarande kvar min lägenhet) och också att man måste trösta varandra mer.

Men så idag när jag var på skolan så ställde han sig och lagade Kjärestasoppa – och alla som äter den blir kjäresta och det är bara pojkar som kan laga den. Här är receptet:

Kjärestesoppa,två portioner
Samma saker som det är i riktig mat
Äpple
Allt annat

Hurra för en fantastisk pojke.

Och jag är din nu och för alltid!

18 november, 2009

mamin

Igår skrev jag att jag var överlycklig och trodde näppeligen att livet kunde bli bättre. Men det blev det. Lycka.

And I’m gonna party like its mah birthday!

Mage mage mage!

8 november, 2009

Idag är fars dag. Hurra vad bortskämd jag har blivit med nybakat bröd och nybakad äppelkaka till frukost, skönsång av familjen och dessutom sovmorgon och en fin bild som william målat med sina händer och fötter! Fantastisk dag!

Här är några bilder från en photoshoot vi gjorde förra helgen, en av bilderna redigerade jag och william hej vilt. Gissa vilken.

Ljusglimtar i tillvaron

6 oktober, 2009

Skola och jobb i all ära men det går inte upp mot mina andra ljusglimtar i tillvaron. Goda vänner och familj är också riktiga höjdare men inget alls mot de två andra dundersupernovorna i som lyser upp min tillvaro.
Den ena är den unge och helt fantastiske William Ask. Utrustad med ett helt fantastiskt humör har han vuxit ifrån allt vad trotsålder heter och lever numera i en värld där fötter har namn och Nils Karlsson Pysslingar bor under varenda säng. Utrustad med ett helt fotbollslag av mjukisdjur attackerar han med fantastiska historier och tusentals underbara frågor. (Varför är det ett streck på den skylten? När växer mammas snopp ut? Varför har han så stor mage? Varför? Varför Varför?) Han sprudlar av energi och vet verkligen hur han ska lysa upp tillvaron. När man som mest behöver det attackerar han mig med en kram.
Häromkvällen så skulle han berätta historia när han skulle sova istället för mig. Så jag lät honom hålla på. Efter 40 minuter(!) förstog jag att det här kommer hålla på hela natten om jag inte stoppade honom. Så jag sa att det var en fantastisk historia och vi berättar färdigt den i morgon. Okej, svarade han. Men då ville han berätta färdigt hela historien. Visst sa jag. Dagen efteråt gick vi och lade oss lite tidigare än vanligt för att han skulle få tid att berätta färdigt hela historien. Och då började han så här: ”och som du kommer ihåg var vi på väg hem från marknaden. Och då när vi kom hem så sov vi hela natten och det var hela sagan. SLUUUUUUUUUUUT”. Trettio sekunder. Underbart!

Den andra supernovan i mitt liv är den ofödde babyn. MA har aldrig varit vackrare än nu med en rund och fantastisk mage. Bebisen börjar få trångt med plats och man kan tydligt se(!) utifrån hur den vrider och vänder på sig därinne. De20091002150t är helt speciellt. De hårda sparkarna har bytts ut mot ett knölande och vändande och vridande. Känner man med handen så kan man ibland känna ett huvud eller en rygg eller en fot. Vi vet fortfarande inte om det är en pojke eller en flicka så vi har fullt upp med att fundera på namn. Jag längtar så mycket. Det är ett stort steg i mitt liv. MA säger att jag måste sköta mig på förlossningen, att hon inte orkar med en hysterisk pappa i rummet. Och jag har sagt att det såklart inte kommer vara något problem. Fast när jag tänker efter så är jag redan nu ganska nervös över det där och livrädd för allt som kommer hända. Men oj så jag ser fram mot det! Någon gång mellan lucia och jul dimper den ner och bättre julklapp kan man ju inte få.

Jag hoppas verkligen att så mycket som möjligt har löst sig mellan mig och MA tills dess, så att vi kan fira en fin jul ihop, och om inte annat iallafall låtsas att vi är en fin familj på fyra. En som är vacker, full av mjölk och säkert utmattad. En som äter sover bajsar och skriker. En som berättar historier om monstertruckar och cirkusar. Och såklart, en liten livrädd förstagångspappa. Järngänget.

Uppdatering

5 oktober, 2009

Det har hänt mycket på sistone. Så mycket att jag inte har haft tid att blogga något.
Först det mindre viktiga:
Jag har börjat studera. Det är dödskul. Bästa jag har gjort på flera år. När jag inte studerar så jobbar jag 12 timmar i veckan på en mellanstadieskola. Det är också väldigt kul.
Annars så har jag varit med MA. Och det har varit underbart. Det är det viktigaste. De här veckorna med MA nu har varit de bästa veckorna i hela mitt liv.
MEN.
På grund av att jag återigen varit en idiot så är vi tillbaka på ruta 1. Och jag vill inte vara där. Jag har ont i hela kroppen och tänker på henne hela tiden. Usch! Hemsk tid! Jag längtar till jobb och skola där jag får tänka på något annat än hur jobbigt det är att inte vara med henne. Just idag så har hon och William åkt till Norge och jag fick precis ett sms där det faktiskt stog nattaklem som avslutning. Så desperat efter henne är jag att jag suger åt mig den kramen och njuter så mycket det går.

Imorgon bloggar jag om de mystiska vykorten som dyker upp i min brevlåda.