Så här ser alla bilmekaniker ut i sågmyra. Såklart.

Innan vi fick Maya visste jag inte hur man höll i en liten baby. Jag kommer ihåg första gången jag höll henne helt själv, MA duschade efter förlossningen och jag och maya satt utanför på en stol. Hon sov och jag visste inte vad jag skulle ta mig till, visste inte hur man gjorde, höll eller vad jag skulle göra om hon hade vaknat.

Idag, fem månader senare har jag lärt mig det här om vår baby:

• Hon vill helst bara sova hemma på kvällen natten
• Alla andra gånger som hon ska sova så bör det helst ske i vagnen
• Hon är aldrig så lycklig som när hon får ha en sked i handen
• Hon älskar att bada
• Storebror är jätteskoj
• Det är inte svårt att hålla en baby, tvärtom – man kan hålla de nästan hur som helst
• Hon har inget egentligt tålamod med att sitta själv.
• Hon tycker om att bli luft upp och ner

Kort sagt så tänkte jag förut att jag aldrig skulle lista ut hur man gjorde med baby, nu har jag lärt mig att så länge de äter bajsar sover så kan man göra precis vad man vill och det är ju fantastiskt.

Som på de flesta håll i Sverige så har våren hittat till Sågmyra. Nu när jag har bott här några år så har jag lagt märke till några vårtecken som är typiska för Sågmyra.

• Hundbajs – När snön börjar smälta och Tussilagon börjar dyka upp runt om i landet som ett säkert vårtecken så kommer det fram -  hela vinterns stora lager av hundbajs. Sågmyrahundarna – som det finns mängder av – klossar ur sig något kolosalt och deras hussar och mattar verkar tycka att det gott kan ligga kvar. Kylan och snön konserverar dem för att låta Sågmyraborna kliva runt i decimetervis av bajs när man på andra håll hittar de första Tussilagona.

• Godis-Britta – Godis-Britta, vår alldeles egna supplier av allt som är sött säljer dagligen kilovis av godis till Sågmyra. Klockan tre när hon öppnar är det vid fint väder alltid en liten kö av barn som cyklat för att köpa en liten godisbit av Britta. När snön sakta börjar försvinna öppnar hon tillslut glassdisken för att få våren att skynda sig

• Moppekillarna – Efter att hela vintern ha vant sig vid att bli terroriserad av skoteråkare i diverse åldrar så tar alla pojkar i åldern 12+ fram sina åkfordon när snön försvunnit på vägarna. Att kalla dem moppekillar är egentligen fel då man i deras skara inte kan se ett enda fordon lagligt att föra på våra vägar. Det är fyrhjulingar, crossar, fiddys och hemmabyggen som alla har två saker gemensamt – de låter mycket och de går alldeles för fort. Bitter småbarnsförälder som bor nära vägen? Nej då. Rosiga på kinderna trotsar moppekillarna vårens minusgrader och sitter halvt ihjälfrusna och kör tidstrandsvägen fram och tillbaka i hopp om att… ja jag kan inte ens förstå vad man kan hoppas på.

• Trädgårdsstolsbutiken – På andra våningen i äldsta delen av yllefabriken öppnar trädgårdsbutiken. Den säljer stolar, bord och diverse utesaker. Vägen till butiken är en lång trapp som man helt enkelt sätter dit när det blir vår. Det är som att handla i en stor lada. Mysigt

• Och ja, såklart alla de vanliga vårtecknen. Tussilagona som kommer upp på järnvägsvallen, vitsipportna på gården. Alla leksaker vi tappat bort under vintern som helt plötsligt bara ligger utspridda på gräsmattan och cyklarna som kommer fram.

Vi håller ju på att uppgradera våran entre till huset till version 2.0. Den är fortfarande i utvecklingsstadiet och några saker, som t.ex taket ska uppgraderas lite till då det tillfälliga tak vi har nu skulle bugga ur efter ett tags användning.

I samband med att vår entre når just version 2.0 så har vi beslutat oss för att döpa huset till något och även schnajda till en fin skylt och sätta upp.

Vi har dock inte kommit så långt i namnstadiet så om någon har ett bra förslag på vad vårt kolossala hus kan heta så var inte blyg – dela med er!

Det finns tusen fördelar och tusen nackdelar med att flytta hem till en så liten ort som Bjursås / Sågmyra. Ena dagen kan det vara helt fantastiskt, och nästa dag så är det konstigt för att sen återigen vara helt fel. En sak som jag gärna gör är att gå till min barndoms mest spännande platser för att uppleva dem igen. Det är spännande platser, drakskogen dalen och skogen bakom Klockarns hage. Den sistnämnda gick jag genom idag när jag skulle till min kära mor och far, och som vanligt blev jag beskviken. Av min barndoms spännande skogar fanns intet kvar förutom nedsågade träd, buskage och stigar som försvann in i högar av bråte.

Men alla barndomens äventyrsskogar är inte förstörda, andra verkar bara ha minskat rejält till några få träd och ett buskage – även om de när vi var små var en hel skog med berg, dalar och drakar. I drakskogen skulle vi bygga ett hus som alla barn kunde bo i istället för hemma och när vi skulle hugga ut en toalett i en gammal stubbe fick vi skogens ursprungliga invånare på oss. Jag och Micke var de som fick ta imot vreden av ett moln av jordgetingar som vi hade efter oss springandes över ängarna hem till en mamma som febrilt klädde av oss och stampade på alla kläderna tills varenda geting dött.

En av de stora fördelarna med att bo hemma är att folk känner en. Det är såklart både bra och dåligt men jag skulle ändå säga att det till största delen är en fördel. Häromdagen skulle jag köpa vitlöksbaguetter och hittade några fina färska som butiken själv hade gjort, bara att lägga in i ugnen när jag kom hem. I kassan så säger Chrille att ”du vet väl att det är skinka i de här, du som är vegetarian” och det hade jag såklart missat. Bra! Samma dag åkte vi förbi biblioteket vilket visar sig vara stängt. Precis när vi ska gå tittar bibliotekarien ut och säger att ”visst var det du som ville ha den där boken?” och så sträckte hon ut min bok genom bakdörren så jag kunde få den trots att biblioteket var stängt.

Det låter kanske paradoxalt, men det är dessutom lättare att hitta hantverkare och folk som kan hjälpa till fast det är mindre. Alla vet vem man borde prata med och det gör det väldigt enkelt.

Men så finns det ju såklart saker som är mindre bra, som grannar som lägger sig i för mycket, folk man inte träffat på länge och det av en anledning men som man ändå tvingas stå och småprata med.

I helgen ska jag ha ett rejält arbetspass i sågmyra. Skrapa och måla årets sista fönster, måla de sista dragen på huset och sen ha det väldigt fint.

Vill du hjälpa till? BRA! Jag behöver all hjälp jag kan få.  Vi hörs!