Stor i munnen pratade jag med både Pappa och Johan att vi minsan skulle åka de 25km skidorna som Falun Borlängeloppet är nästa helg. Det var flera månader sedan och båda nappade. Johan så mycket att han släpar med sig Steve och AnnaKarin på en liten dalarnasemester. Jag tänkte att jag kommer ju ha hur mycket tid som helst att öva så det kommer ju blir hur lätt som helst.

Well, jag har kommit mig ut på skidor två vändor i år.

Japp. Två gånger. Hjälp vilken rasande bra form jag är i. NOT.

Och på söndag om en vecka gäller det, jag vet ju att jag kan hanka mig fram 25 km vilken dag som helst. Förra året gjorde jag det med 40 grader feber i kroppen och kunde inte förstå varken varför jag var så trött eller hur trött jag egentligen kunde vara.  Men jag vill gärna kunna hålle en okej nivå, jag tycker inte om att bli omkörd och jag tycker särskilt mycket inte om att bli ifrånkörd av mina hitbjudna gäster. Så mycket tävlingsmänniska är jag.

Så nu har jag en vecka på mig att komma i form. Fint!