Men är jag glad för det? Nej, inte ens särskilt tacksam. Jag hade flera gånger om hellre blivit stressad över att ha mindre de olika projekten om min familj hade varit hemma. För huset är inget mysigt hus när man inte hör en jollrande baby, eller en William Ask som pratar monster truckar och inte vill äta mat. Det är inte ens i närheten av lika trevligt att ha nördkväll med klasskompisarna över irc som det är att ligga i soffan och prata strunt med MA. Tystnaden i huset gör sig påminnd hela tiden, vissa kvällar har jag t.om svårt att sova – något som jag aldrig har annars.

Det är tur att de ska komma hem på söndag, längre tid hade jag nog tyckt vore jättejobbigt, även om jag inte hade fått lika mycket gjort.

Så på söndag är det mycket som ska hinnas med, Maya-Li ska få visa att hon lärt sig snurra runt, William Ask ska få berätta om kanotutfärder och visa sin cd när han sjunger, och MA ska få hångla upp mig och ligga med mig precis hur mycket hon vill. Det kommer att bli en fantastisk söndag!

Nu är kvällen slut, och sängen kallar.

HURRA! På söndag kommer de hem!

En av våra frågor som vi ofta undrade när vi gick och väntade på Maya var – kommer barnen kunna leka med varandra trots den stora åldersskillnaden eller kommer William inte alls att vara intresserad av att leka med henne?

I skrivande stund sitter jag i soffan i vardagsrummet, Maya är inne på Williams rum och som det låter så spelar de fotboll. William springer runt, och Maya sitter i sin vippstol och ser på. Och de skrattar och skrattar och skrattar. Och leker så bra. Och jag blir så glad att jag nästan gråter.

Hurra!

I Falun fungerar det tydligen så att om mamman eller pappan är hemma och är ledig med baby så får storebror bara gå femton timmar i veckan, fördelat på fem dagar. Detta mellan klockan 08 och 11.  Det är ju helt kasst! Vart är valfriheten som ni borgerliga partier alltid pratar om, varför denna inlåsning på så specifika tider?

Visst är det så att vi skulle kunna låta storebror vara hemma istället för att gå på dagis om vi nu tycker det är så stressigt – men för hans bästa så är det viktigt att han får träffa sina kompisar och leka med dem. Men ska priset vara så högt att det blir både miljön, plånboken och den redan ack så stressade hemmaföräldern ska behöva betala?

Den här modellen är dålig för att:

Om man har några kilometer till dagis så hinner man nästan inte hem och vända innan det är dags att hämta igen. Det innebär många resor varje dag vilket vi väl borde försöka motverka i finans och miljökriser. Särskilt illa blir det ju för de familjer som bor i byarna några mil bort och har sina barn på dagis i Falun.

Storebror blir tröttare av att vara tre timmar på dagis – kasta om hela sin dag och sen vara hemma än vad han normalt blev av en heldag på dagis. För små barn är det viktigt med lugn och ro och att vara tre timmar på dagis skapar bara mer stress.

Att det inte finns någon som helst valfrihet, eller möjlighet att själv fördela de här timmarna.

Att inte kunna utarbeta en plan tillsammans med dagiset i fråga.

Hemmaföräldern behöver stressa ut med baby och storebror i vått och torrt – något som stressar upp både baby, förälder och i längden storebror.

Vad man kan göra bättre:

Det skulle fungera bättre både för barnet, föräldrarna och med all säkerhet även personalen på förskolan som nu får ett väldigt spring i dörren på förmiddagen, om man kunde utarbeta en plan för de 15 timmarna tillsammans. För en del barn kanske det är bra med tre timmar per dag, för andra barn kanske det är bättre med två heldagar eller tre dagar med fem timmar var dag.

Låt oss tillsammans minska onödiga bilresor, stressiga dagisdagar och få våra hemmaföräldrar att tillsammans med förskolorna diskutera fram den bästa lösningen för individen(ännu ett av de borgerliga partiernas favoritord) istället för att smälla in alla barn mellan åtta och elva.

Självklart är ju det här ett system som även du Maria Gehlin inte kan vara särskilt stolt över – så vad ska ni göra åt det?  För hjälp och fler ideer tveka inte att höra av dig!

Vi har förstått oss på Maya lite mer, hur hon fungerar och vad som gör henne nöjd. MA gör ett superduperjobb mest hela tiden och allra mest när det närmar sig läggdags. Då bänkar hon sig i sängen och ser till att Maya kan känna sig trygg där. Idag har jag hört vaggvisor mest hela kvällen och hon verkar helt outtröttlig. Men det är hon ju såklart inte. Jag peppar på och hjälper till så gott det går.

Vi har haft några kvällar då hon varit helt otröstlig och bestämde oss ungefär när hon var en månad att vi skulle köpa napp trots att vi bestämt från början att vi skulle försöka utan.  Och det fungerar hur bra som helst, sen den dagen har vi inte haft en slitsam kväll en enda gång. Vi provade nappen och hon gallskrek och fick kväljningar och vägrade ha den i munnen. Och nu vet hon det – att om hon skriker då kommer vi med nappen och sen dess har hon skött sig bra och inte skrikit hela kvällarna.

William är världens bästa och stoltaste storebror. Min höjdpunkt på veckan är fredag kväll då jag och han åker och badar på Bjursbadet. Han älskar det och är hur rolig som helst. Det är helt underbart!

Så än så länge går det helt okej. Och det är fantastiskt underbart mysigt och trevligt!

Ett år som börjar i en finanskris. Jag själv var nöjd och glatt placerad på Västra Skolan där jag jobbade med ett gäng bråkiga pojkar. Så vitt jag visste hade jag våren säker där. Men icke, redan första veckan fick jag veta att jag skulle byta jobb, och jobba på Aspeboda istället. Hej då Västra, hej hej Aspeboda. Från att jobba med en grupp killar till att jobba med en individ. Det var hårt och tufft – men oj så skoj! Efter en rejäl introduktionsfas så fungerade vi väldigt bra och gjorde stora framsteg i vårat arbete. Fantastiskt arbete.

I Sverige är fler arbetslösa än på bra många år, Sverige tar ett steg mot en mer polisiär stat genom FRA-lagen, en lag som ger staten rätt att läsa dina mail och scanna dina konversationer om du har något med utlandet att göra, vilket allt så ofta händer på the internetz. FRA är ett av de större intrången på vår integritet – någonsin.
I värlspolitiken ser vi äntligen ett ljus i mörkret när George W Bush avslutar sin tid som krigsivrare och efterträds av Barack Obama. En man som världen har stora förväntningar på. Han är en ivrare av fri programvara, han vill dra tillbaka trupper från Irak och Afghanistan och det låter bra. Han får Nobels fredspris och firar det med att skicka fler trupper till de tidigare nämnda länderna. Han har världens ögon på sig och fortfarande höga förväntningar – som han hittils inte har lyckats infria så särskilt mycket av.

I Sverige bestämmer Centerpartiet som alltid varit negativa till kärnkraft att borgerlig enighet är viktigare än principer. Även Kristdemokraterna gör liknande inlägg då de använder benämningen Verklighetens folk och struntar i sina gamla värderingar vad gäller t.ex alkoholfrågor.

Ute i skogen i Tandådalen knullas det i ett vindskydd, vilket ska leda till en graviditet och vidare en Maya Li. Det var skönt men kallt om rumpan.

Men det räckte inte med FRA, regeringen kände att när de ändå höll på med IT-lagar så varför inte fortsätta och låta musik och filmindustrin agera polis och samla in förundersökningsmaterial utan att behöva gå till domstol? Sagt och gjort och IPRED var här. En lag som till en början skrämde många människor och den svenska nedladdningen gick ner. Industrin jublade, men de gigantiskt stora intäkterna uteblev. Spotify såg världens ljus och blev omåttligt populärt. Helt plötsligt behövde folk inte fildela för att lyssna på sin musik. Musikindustrin hann ikapp dagens teknik. Det började också pratas om Voddler – en spotifyliknande tjänst som streamar film istället för musik.

Hemma i Sågmyra går vi på ultraljud, planerar Nordnorgeresa och väntar på sommaren. När sommaren väl kommer packar vi in oss i bilen och åker mot nordnorge. En resa som kom att kännetecknas av fantastisk natur och en hel del diskussioner om vad vi vill med vårt förhållande. Resan avslutades med en tågresa till Göteborg där det blev kongress.

På kongressen fick vi veta att vi inte hade uppnått vårat mål att bli tiotusen. jag valberedade vad jag tyckte var en riktigt bra förbundsstyrelse för UNF. Robert Damberg och Salam Kaskas avgick och lämnade platserna till Vidar Aronsson och Linda Engström.

Väl hemma brakar det loss. MA kommer på mig med att ragga på andra kvinnor på internet. Jag trasslar in mig i en serie lögner och vårt förhållande tar slut. Hon har en stor fantastiskt fin mage. Jag har ett hål i min mage som är ännu större.  Processen blir lång och utdragen, i takt med att hennes mage växer får vi det först bara värre och värre. Jag börjar träffa psykolog och det och många funderingar samtidigt som jag målar hus får mig att förstå vad jag måste göra med mig själv och vad jag ska ta tag i. Jag börjar plugga, och sakta men säkert så hittar jag och MA en gemensam grund att stå på. I september och oktober har vi det bra. I november är hon min igen och jag har aldrig varit lyckligare.Jag börjar studera under hösten, en datateknisk utbildning som kommer sluta med att jag är datateknisk forensiker. Jag kan t.ex jobba med att säkerställa bevis mot fildelare. Men det vill jag ju inte. Jag kan även jobba med att sätta dit folk som tittar på barnporr. Det tycker jag vore bra. Mitt företag går dessutom bättre än någonsin med flera jobb, varav några är större och ger bättre betalt. Vid vissa tidpunkter är t.om kunderna på kö. Det är kul och visar att andra kunder varit nöjda med de produkter som jag levererat.

I december kommer Maya. Vi väntade lite längre än vad lämpligt var för husfridens skull. William är världens stoltaste storebror och berättar fortfarande än i dag för alla vi möter om att vi har fått en baby. Imorgon blir hon en månad gammal och det både känns som att hon precis har kommit till oss – som att hon alltid funnits med. Det känns fantastiskt.

William har under året vuxit från att vara en envis treåring som varit i en full trotsålder till en glad, kreativ, dramatisk fyraåring. Han ordnar sin egen frukost när vi är för sega, hon håller teater och dansföreställningar och han bygger rymdar och centimerar och lär sig klockan och kan snart skriva. Han och jag har fått en fantastisk kontakt under hösten och är nu äventyrskompisar, badkompisar och lekkompisar. Och såklart pappa och son. Som han sammanfattade det häromdagen ”du är en perfekt pappa för mig” och jag svarade såklart ”och du är en perfekt son för mig”.

På nyårsafton avslutar vi året hemma hos min pappa, äter ost och kex och ligger alla fyra i soffan. Pojken sover, flickan ammar, mannen och kvinnan håller handen och det pirrar i magen när tolvslaget slår. Aldrig har framtiden varit så spännande och aldrig har känslan i magen varit så underbar som den är inför det här årtiondet. Ett årtionde som jag ska få uppleva tillsammans med alla människor som jag älskar mest. Och tack tack tack för det.

Väldigt sött, men efter det här följde en ingående förklaring om att man bara fick göra så om man träffade på just vargen i sin bil ute i skogen. Söt men farlig inställning till livet.

Men så idag när jag var på skolan så ställde han sig och lagade Kjärestasoppa – och alla som äter den blir kjäresta och det är bara pojkar som kan laga den. Här är receptet:

Kjärestesoppa,två portioner
Samma saker som det är i riktig mat
Äpple
Allt annat

Hurra för en fantastisk pojke.

Well jag behöver inte ens kommentera det här….

Här är några bilder från en photoshoot vi gjorde förra helgen, en av bilderna redigerade jag och william hej vilt. Gissa vilken.

Den andra supernovan i mitt liv är den ofödde babyn. MA har aldrig varit vackrare än nu med en rund och fantastisk mage. Bebisen börjar få trångt med plats och man kan tydligt se(!) utifrån hur den vrider och vänder på sig därinne. Det är helt speciellt. De hårda sparkarna har bytts ut mot ett knölande och vändande och vridande. Känner man med handen så kan man ibland känna ett huvud eller en rygg eller en fot. Vi vet fortfarande inte om det är en pojke eller en flicka så vi har fullt upp med att fundera på namn. Jag längtar så mycket. Det är ett stort steg i mitt liv. MA säger att jag måste sköta mig på förlossningen, att hon inte orkar med en hysterisk pappa i rummet. Och jag har sagt att det såklart inte kommer vara något problem. Fast när jag tänker efter så är jag redan nu ganska nervös över det där och livrädd för allt som kommer hända. Men oj så jag ser fram mot det! Någon gång mellan lucia och jul dimper den ner och bättre julklapp kan man ju inte få.

Jag hoppas verkligen att så mycket som möjligt har löst sig mellan mig och MA tills dess, så att vi kan fira en fin jul ihop, och om inte annat iallafall låtsas att vi är en fin familj på fyra. En som är vacker, full av mjölk och säkert utmattad. En som äter sover bajsar och skriker. En som berättar historier om monstertruckar och cirkusar. Och såklart, en liten livrädd förstagångspappa. Järngänget.